2016
Året med krashen i huvudet
Efter att ha genomfört Ironman kalmar fick man ett erbjudande om ”priority entry” för Sveriges nya Ironmantävling.
Jönköping 70,3 som är medeldistans alltså 1,9km sim, 90km cykel och 21,1km löpning.
Med samma känsla som på Göteborgsvarvet, att detta skulle nog inte gå så gav jag mig iväg på simmet som inte heller gick så fort 38:47, i växlingen försvann det mer tid än väntat eftersom jag fick strul med mina armvärmare som inte gick att dra på mina våta armar.
Cykling: yeeha!! 9 mil på 2,36. Snittet blev 34,5 km/h de kan jag aldrig gnälla på. När jag skulle ut på löpningen är man ju i vanlig ordning ”superman” men jag kom ganska snart fram till att jag skulle sänka tempot. Halvmaran gick 6 minuter sämre än Göteborgsvarvet alltså 1,49. Total tid blev 5,16 villket innebär ett nytt personbästa ?
Vasaloppets sommarvecka
Första loppet var lite oplanerat att köra cykelvasan. Detta var inget jag tyckte känndes jobbigt på något sätt så som jag brukar känna innför dom flesta andra tävlingar. Det blev mer på skoj, ett genomförande och visst var det kul att köra! I en sväng höll det på att gå rak fram i en sväng (rullgrus och hög fart) annars inga problem.
9 Mil MTB och i mål på 4,05
UltraVasan,
Så var det då dags för årets värsting löpning, ultradistans, 90km.
Detta lopp var till en början riktigt kul, humöret var på topp och allt kändes bra. Jag har aldrig sprungit 42,2 km å känt mig så pigg och glad. Men efter 60-65 km kännde jag att kilometrarna började ta ut sin rätt på kroppen. Jag fick även ont i vänsterbenet. Vilket gjorde att jag fick gå delar av den resterande sträckan.
Men Ge Aldrig Upp!
Så till slut hade jag sprungit dom 90 km från Sälen till Mora. Det tog visserligen 12,02, men det blev en otrolig erfarenhet och upplevelse.